.

When I get to Warwick Avenue
Meet me by the entrance of the tube
We can talk things over little time
But promise me you wont stand by the light

When I get to Warwick Avenue
Please draw the past and be true
Don’t say we’re okay
Just because I’m here
You hurt me bad but I wont shed a tear

I’m leaving you for the last time baby
You think you’re loving,
But you don’t love me
And I’ve been confused
Outta my mind lately
You think you’re loving,
But I want to be free, baby
You’ve hurt me.

When I get to Warwick Avenue
We’ll spend an hour but no more than two
Our only chance to speak once more
I showed you answers, now here’s the door

When I get to Warwick Avenue
I’ll tell baby there we’re through

Cause I’m leaving you for the last time baby
You think you’re loving,
But you don’t love me
And I’ve been confused
An outta my mind lately
You think you’re loving,
But you don’t love me
I want to be free, baby
You’ve hurt me.

All the days spent together
I wish for better,
And I didn’t want the train to come
Now it’s departed, I’m broken hearted
Seems like we never started
All those days spent together
When I wished for better
And I didn’t want the train to come.
No, no.

You think you’re loving
But you don’t love me
I want to be free, baby
You’ve hurt me
You don’t love me
I want to be free
Baby you’ve hurt me

Kan inte låta bli att lägga in det här igen, men nu har vi vart tillsammans i exakt åtta månader och en dag!

Allting började en kväll i höstas när jag, Hanna, Olivia och Lisen hade bestämt oss för att vi inte hade lust att spendera den här lördagen eller fredagen i (kommer inte riktigt ihåg) inne. Jag tog min mobil och ringde upp älskade Madde Forsman och Anna Österberg som jag inte hade träffat på evigheter och det visade sig att de var i Hässelby, precis som vi. Madde snackade först om en fest men några minuter senare ringde hon och tyckte att vi skulle komma till allmänna för där var det tydligen massa folk, alla tyckte det lät helt okej förutom jag som var den som var mest skeptiskt till att vara ute. Men tack tack tack och återigen tack för att du drog dit mig den där kvällen Madde, varför kommer ni förstå snart. När vi väl hade pallrat oss dit möttes vi av massa glada människor och alla verkade ha roligt, vi hade också kul och jag fick tid att prata med massa gamla kompisar. Lite senare när klockan började bli sent och folk hade börjat gå hem så var vi lite folk som gick tillsammans och helt plötsligt var det någon som började prata med mig, Andreas. Jag kände igen honom för jag visste att vi hade gått i samma skola i två år men att han hade slutat. Jag hade aldrig pratat med honom förut och jag tyckte nog att han var lite underligt den där kvällen på allmänna, och ännu underligare var det när vi skildes åt och han ropade "jag skriver till dig" efter mig. Ja, jag kanske tyckte att han var lite konstig den här kvällen men det var endå en känsla i min kropp som spred sig och sa att det här verkligen inte var den sista gången jag träffade den här killen.
Veckorna gick och jag tänkte nog inte så mycket på vad han hade sagt om att han skulle skriva till mig, men helt plötslig en dag när jag satte på datorn hade han skrivit till mig, den här killen som jag inte visste nästa nånting om, jag visste bara att vi hade gått i samma skolan att han hette Andreas, att hans föräldrar var poliser och att han hade konfimerat sig med Camilla. Men jag kunde inte låta bli att le och att charmas av att han verkligen hade skrivit till mig, jag trodde nog bara att det var något han hade sagt i all hast. Jag kan inte komma ihåg riktigt vad han skrev men vi fortsatte att prata och rätt mycket pratade vi också, vi bytte nummer och jag kunde inte låta bli att bli glad varje gång jag fick ett sms av honom.. En dag fick jag ett sms där det stod att han gillade mig, och jag kunde inte hjälpa det men jag blev superduper glad!
Ett tag senare bestämde jag, Camilla, Lisen, Andreas och Jakob för att vi skulle träffas en kväll. Det började med att Andreas och Jakob av en slump kom och träffade oss efter att vi hade köpt pizzor och skulle hem och tjocka oss hos Lisen. Det var första gången vi träffades efter att vi hade träffats den där kvällen för länge sen på allmänna, och jag kommer ihåg att jag var på ett jävla gnällhumör, bra andra intryck!
När vi hade tjockat oss klart hemma hos Lisen så ringde vi Andreas och då var jag också sur för att Camilla och Lisen hade lurat mig och sagt att man blev sjuk av isen i Lisens is-maskin om man bet i den, och det var ju så klart det jag precis hade gjort. Men iallafall så träffade vi Andreas och Jakob på allmänna och det var kolsvart ute så man såg knappt varandra, vi hade faktikst det mysigt ute i kylan trotts att jag frös mest av alla í min tjocka jacka. Efter ett tag kom även Viktor och Micke ner till allmänna, men det blev lite för kallt och vi bestämde oss för att gå hem till Viktor dit det också kom lite annat folk om det kändes som alla kände alla förutom jag, och det kanske var så.
Camilla och Andreas satt och pratade hemlisar hela kvällen och nu så här i efterhand så förstår jag att dom pratade om mig och Andreas. Det gick ytterligare några veckor och det blev höstlov, vilket innebar Thailand för min del, jag och Andreas pratade fortfarande mycket och jag kan säga att jag saknade honom på ett konstigt sätt när jag var borta, jag var tvungen att logga in på datan flera gånger varje dag bara för att se vad han hade skrivit till mig och han gjorde / gör mig verkligen glad!
När jag kom hem från Thailand så var jag sjuk i nästan två veckor men jag och Andeas fortsatte prata lika mycket om inte om möjligt mer. Jag blev glad när jag tänkte på honom och han gav mig nån slags hopp, fan jag är nog kär.. Och jag som hade lovet mig själv att aldrig bli kär igen!
Några helger senare hade Hanna Wedeen fest och jag var där, Andreas och Viktor hade kommit dit för att möta mig och Camilla utanför, jag tänker inte säga mer än att det här var nog ett av de lyckligaste ögonblicken i mitt liv.
Tiden gick ytterligare lite till och jag och Andreas började tyvärr bråka lite, men det orkar jag inte ta upp nu, och den 2/12-07 blev vi tillsammans!

Nu så här tre månader senare kan jag bara tänkta tillbaka på alla dessa ögonblick och le, och jag är övertygad om att vi kommer ha tusen saker till att uppleva tillsammans som vi kommer kunna le åt sen. Många tycker att jag är en person som aldrig kan sluta le, och det är ju väldigt smickrande, men Andreas är den person som har fått mig att le både på insidan och på utsidan! JAG ÄLSKAR DIG!